Enligt svensk praxis har en samfällighetsförenings genomförande av den uppgift för vilken den tillkommit inte ansetts innebära att föreningen därigenom i en ekonomisk verksamhet omsätter vara eller tjänst, under förutsättning att tillhandahållandet avser delägarfastigheternas egna behov (RÅ 1983 1:26, jfr även uttalanden i senare avgöranden, bl.a. HFD 2015 ref. 54).
Frågan är om rättsutvecklingen och framförallt EU-domstolens praxis, däribland WEG Tevesstraße, C-449/19, EU:C:2020:1038, föranleder en förändrad bedömning. Ska en samfällighetsförening, som inom ramen för sitt förvaltningsuppdrag förvaltar en gemensamhetsanläggning, i egenskap av beskattningsbar person anses tillhandahålla medlemmarna varor och tjänster mot ersättning i form av uttaxering av bidrag. Med andra ord är fråga om en omsättning inom ramen för en ekonomisk verksamhet.
Enligt ML avses med beskattningsbar person den som, oavsett på vilken plats, självständigt bedriver ekonomisk verksamhet oberoende av dess syfte och resultat. För att mervärdesskatt ska tas ut vid försäljning av varor och tjänster krävs att säljaren är en beskattningsbar person som agerar i denna egenskap.
En förutsättning för att det ska vara fråga om omsättning av varor och tjänster är att säljaren faktiskt tillhandahåller en tjänst och att det sker mot ersättning (jfr EQ,
C-846/19, EU:C:2021:277, punkt 34).
Tillhandahållande mot ersättning
För att anse att en transaktion sker mot ersättning i den mening som avses i artikel
2.1 a och c i mervärdesskattedirektivet krävs att det finns ett direkt samband mellan tillhandahållandet av tjänsten och den ersättning som faktiskt mottas av den beskattningsbara personen. Ett sådant direkt samband finns om det mellan tjänsteleverantören och mottagaren av tjänsten föreligger ett rättsförhållande som innebär ett ömsesidigt utbyte av prestationer, där den ersättning som tjänsteleverantören tar emot utgör det faktiska motvärdet för den tjänst som tillhandahålls mottagaren. Det finns ett direkt samband när två prestationer är villkorade av varandra, dvs. att den ena prestationen bara tillhandahålls om den andra också gör det (se t.ex. San Domenico Vetraria, C-94/19, EU:C:2020:193, punkt 21 och 26 samt Ntp. Nagyszénás, C-182/17, EU:C:2018:91, punkt 32 och där anmärkta rättsfall, jfr även HFD 2018 ref. 34, HFD 2022 not. 1 samt HFD 2022 ref. 3).
Föreningen tillkom genom ombildning av en samfällighet som bildats enligt äldre lagstiftning. Föreningens ändamål enligt stadgarna är att förvalta gemensamhetsanläggningen. Bidrag som uttaxeras av medlemmarna grundas på de andelstal som bestämdes vid förrättningen. Av 15 § AL följer att varje medlems andel fastställs mot bakgrund av vad som är skäligt med hänsyn till den nytta respektive den omfattning som medlemmen beräknas använda anläggningen.
Enligt Skatterättsnämndens mening är det fråga om ett ömsesidigt utbyte av prestationer mellan Föreningen och dess medlemmar där ersättningen i form av uttaxerade belopp utgör det faktiska motvärdet för de varor och tjänster som Föreningen tillhandahåller inom ramen för sitt ändamål att förvalta anläggningen. Det föreligger därmed ett sådant direkt samband mellan Föreningens tillhandahållande av varor och tjänster och den mottagna ersättningen som krävs för att en omsättning ska anses föreligga.
Det förhållandet att medlemmens andel har fastställts i anläggningsbeslut av Lantmäteriet och inte har beräknats efter exakt hur ofta medlemmen använder gemensamhetsanläggningen föranleder, enligt Skatterättsnämnden, ingen annan bedömning. Det framgår av EU-domstolens praxis att den omständigheten att en verksamhet består i utförandet av uppgifter som tilldelats och regleras i lag och att verksamheten bedrivs i allmänintresse saknar relevans för bedömningen av om verksamheten utgör tillhandahållande mot ersättning (se t.ex. WEG Tevesstraße, punkt 35 samt EQ, punkt 39). Vidare framgår att den omständigheten att ersättningen inte fastställs på grundval av individuella tjänster, utan på ett schablonmässigt sätt och på årsbasis, i syfte att täcka verksamhetens driftskostnader, inte i sig påverkar det direkta sambandet mellan tillhandahållande av tjänsten och ersättningen (se t.ex. Saudaçor, C-174/14, EU:C:2015:733, punkt 36 och Ntp. Nagyszénás, punkt 37–38).
Skatterättsnämnden anser mot bakgrund av det ovan angivna att Föreningens varor och tjänster tillhandahålls mot ersättning.
Beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet
En förutsättning för att omsättningen ska bli föremål för mervärdesskatt är att tillhandahållandet av varorna och tjänsterna äger rum inom ramen för en ekonomisk verksamhet (EQ, punkt 45–46).
Enligt EU-domstolens praxis innebär formuleringen i artikel 9.1 i mervärdesskatte-direktivet, särskilt uttrycket ”den som”, att begreppet ”beskattningsbar person” ges en vid definition som fokuserar på självständigheten vid utövandet av en ekonomisk verksamhet. Detta innebär att samtliga fysiska och juridiska personer, både offentligrättsliga och privaträttsliga, och till och med enheter som inte är egna rättssubjekt, vilka objektivt sett uppfyller villkoren i bestämmelsen anses vara beskattningsbara personer med avseende på mervärdesskatt. I syfte att fastställa om ekonomisk verksamhet bedrivs självständigt, ska det kontrolleras om den berörda personen bedriver sin verksamhet i eget namn, för egen räkning och på eget ansvar samt själv står den ekonomiska risken för verksamheten. I regel kvalificeras en verksamhet som ekonomisk om den har en fortlöpande karaktär och utförs mot ersättning (se t.ex. WEG Tevesstraße, punkt 29, 30 och 34 samt EQ, punkt 31 och 47).
En samfällighetsförening är en sammanslutning som kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter och vars medlemmar utgörs av delägarna i samfälligheten. Föreningen är således en juridisk person med egen rättskapacitet som bedriver sin verksamhet i eget namn, för egen räkning och på eget ansvar. Föreningen bär även de ekonomiska risker som följer av verksamheten genom det ansvar som Föreningen och dess styrelse tillskrivs enligt LFS. Under dessa förhållanden får Föreningen enligt Skatterättsnämndens mening anses bedriva verksamheten självständigt i förhållande till medlemmarna. Det förhållandet att Föreningen har förmånsrätt i medlemmens fastighet för fordran vid uttaxering och vad Föreningen i övrigt har anfört föranleder inte någon annan bedömning.
Skatterättsnämnden anser därmed att Föreningen bedriver en självständig ekonomisk verksamhet när den fortlöpande förvaltar gemensamhetsanläggningen mot ersättning. När Föreningen omsätter varor och tjänster till sina medlemmar gör den det i egenskap av en beskattningsbar person.
I avgörandet har deltagit Rolf Bohlin, Jeanette Fored (skiljaktig), Kristina Harmsen Hogendoorn (ordf.), Christina Olsson, Birgitta Pettersson (skiljaktig), Anna Sandberg Nilsson (skiljaktig) och Madelaine Tunudd.
Ärendet har föredragits av Camilla Sandström.