Frågorna 1-3

Vid bedömningen utgår nämnden från innehållet i de ingivna standardavtalen.

Från skatteplikt undantas enligt 3 kap. 2 § första stycket ML bl.a. upp­lå­telse av arrenden, hyresrätter, bostadsrätter, tomt­rätter, servitutsrätter och andra rättig­heter till fas­tigheter. Enligt andra stycket omfattar undantaget också upplåtarens tillhandahållande av gas, vatten, elektricitet, värme och nätutrustning för mot­tagning av radio- och televisionssändningar, om tillhandahållandet är ett led i upplåtelsen av fastigheten. Enligt 3 kap. 3 § första stycket 7 ML omfattar undan­taget enligt 2 § inte upplåtelse av förvaringsboxar.

Bestämmelserna motsvaras av artikel 135.1 l och 2 i rådets direktiv 2006/112/EG, mervärdesskattedirektivet. Före 2007-01-01 fanns motsvarande bestämmelser i artikel 13 B b i det sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG), sjätte direktivet. Enligt nämnda artiklar i mervärdesskattedirek­tivet och i sjätte direktivet skall medlemsstaterna undanta bl.a. utarrendering och uthyrning av fast egendom, dock inte (enligt artikel 135.2 i mervärdesskatt­direktivet och artikel 13 B b punkterna 1 – 4 i sjätte direktivet) tillhandahållande av logi, uthyrning av lokaler och platser för parkering av fordon, uthyrning av varaktigt installerad utrustning och maskiner och uthyrning av boxar.

I domen i målet C-326/99 ang. Stichting Goed Wonen anförde EG-domstolen att det framgår av ordalydelsen av artikel 13 B b och 13 C i sjätte direktivet, som gav medlemssta­terna rätt att ge de skattskyldiga valfrihet bl.a. när det gällde beskattning i fall av utarrendering och uthyrning av fast egendom, att detta lämnar medlemsstaterna ett stort ut­rymme för skönsmässig bedömning i fråga om undan­tag från skatteplikt eller beskattning av de berörda transaktio­nerna (p. 45). Det framgår vidare av fast rättspraxis att undantagen i sjätte direktivet, bland annat i artikel 13, skall tolkas restriktivt (p. 46). Även om artikel 13 B i direktivet hänvisar till de undantag som fastställts av medlemsstaterna skall de undantag som föreskrivs i denna bestämmelse motsvara själv­ständiga gemen­skapsrätts­liga begrepp (p. 47). Domstolen anförde vidare bl.a. att det grund­läggande kännetecknet för en uthyrning är att den som berörs erhåller rätten att för en avtalad tidsperiod och mot ersättning såsom ägare använda en fas­tighet och att denna rätt inte kan åtnjutas av någon annan (p. 55).

I domen i målet C-284/03 ang. Temco Europe SA anförde domstolen med hänvis­ning till tidigare meddelade domar, att det vid upprepade tillfäl­len slagits fast villkoret rörande hyrestiden och detta för att särskilja fastighetsuthyr­ning, som van­ligt­vis utgör en förhållandevis passiv verksamhet som har sam­band med att viss tid förflyter och som inte skapar något betydande mervärde, från andra aktiviteter som antingen är av industriellt eller kommersiellt slag, såsom de undantag som avses i artikel 13 B b punkterna 1-4 i sjätte direktivet, eller som bättre kännetecknas av att en tjänst tillhandahålls än att egendom ställs till förfo­gande, såsom rätten att nyttja en golfbana, rätten att använda en bro mot att en vägavgift erläggs eller rätten att installera cigarettautomater i en affärslokal (p. 20).

Skatterättsnämnden gör följande bedömning.

Vid prövningen av frågan om en fastighetsuthyrning kan anses föreligga måste enligt praxis en helhetsbedömning av upplåtelseavtalets karaktär göras. Hyres­tidens längd har därvid betydelse men hänsyn måste också tas till om avtalet huvudsakligen innebär att lokaler eller utrymmen passivt ställs till förfogande mot ersättning som fastställs utifrån avtalstiden eller om avtalet i praktiken inne­bär ett tillhandahållande av en tjänst som kan klassificeras på annat sätt. Av det standardavtal som avser ett sådant tillhandahållande som avses med fråga 1 framgår bl.a. följande. Avtalet, som benämns ”Hyreskontrakt för lokal”, löper på en viss tid med en uppsägningstid på sex månader. Sker inte uppsägning för­längs avtalet med ett år. Lokalen skall användas som säker datorhall i enlighet med vad som anges i bilaga 9 till avtalet. Av nämnda bilaga framgår att lokalen är utrustad på olika sätt för att bl.a. en säker driftmiljö skall föreligga.

Avtalet utgör till sin rättsliga karaktär enligt nämndens mening ett hyresavtal. Den omständigheten att en lokal i större eller mer begränsad omfattning på olika sätt anpassas för hyrestagarens verksamhet betar inte upplåtelsen dess mervärdesskatterättsliga karaktär av fastighetsupplåtelse. Det centrala i bolagets tillhandahållande enligt fråga 1 är att tillhandahålla den aktuella lokalen. Den utrustning av olika slag som skall erbjuda en säker driftmiljö för hyresgästens servrar och andra IT-system som anges i bilaga 9 till avtalet, såsom nedgrävda fiberanslutningar, dieselaggregat för strömförsörjning m.m., utgör inte tillhandahållanden av några särskilda, från lokalupplåtelsen skilda, tjänster. Vad bola­get tillhan­dahåller enligt avtalet utgör således enligt nämndens mening en enda ekono­misk presta­tion som det skulle vara konstlat att dela upp i flera olika tjänster i mervärdesskattehänseende (jfr t.ex. EG-domstolens domar i målen C-349/96 ang. Card Protection Plan Ltd och mål C-41/04 ang. Levob Verzekeringen BV m. fl.). Tillhandahållandet skall därför i sin helhet anses som en inte skattepliktig omsättning avseende upplåtelse av nyttjanderätt till fastighet.

Vad härefter gäller de med fråga 2 avsedda colocationstjänsterna, som bolaget till­handahåller, avser de upplåtelse av plats i ett inre skåp, s.k. datarack, för kundens dataservrar. Tjänsten innefattar kyla, el och kommunikation. Enligt det ingivna standardavtalet är avtalstiden 36 månader. Om avtalet inte sägs upp inom viss angiven tid förlängs det med tre månader.

Uthyrning av boxar, t.ex. förvaringsboxar på järnvägsstationer, utgör till sin mervärdesskatterättsliga karaktär upplåtelse av nyttjanderätt till fastighet, men omsättning av en sådan tjänst är enligt en särskild undantagsbestämmelse i ML och mervärdesskattedirektivet som ovan nämnts skattepliktig. Även om de skåp som avses med fråga 2 är av en begränsad storlek är upplåtelsen av dem i allt väsentligt att bedöma som en upplåtelse av nyttjanderätt till fastighet. I den mån de övriga till­handahållanden som ingår i upplåtelsen inte omfattas av undanta­get för elektricitet m.m. enligt 3 kap. 2 § andra stycket ML har de ett sådant sam­band med nyttjanderättsupplåtelsen att de framstår som underordnade denna. Av samma skäl som anförts rörande upplåtelse av datorhallar skall därför även upplåtelsen enligt fråga 2 i sin helhet anses som en inte skattepliktig upplåtelse av nyttjande­rätt till fastighet.

Beslutande: Wingren, ordf., Edlund, Odéen, Ohlson Peterson, Rabe, Svanberg

Sekretarare, tillika föredragande: von Oelreich