Y tillhandahåller s.k. depåtjänster till institutionella placerare i enlighet med två i ärendet ingivna modellavtal; dels ett depåavtal för värdepapper utgivna i Sverige, dels ett depåavtal för värdepapper utgivna i annat land än Sverige.

Av det förstnämnda avtalet framgår i huvudsak följande rörande Ys åtaganden. En depå öppnas hos Y för förteckning och förvaring resp. registrering av kundens värdepapper samt för förvaltning och avveckling av värdepapperen. Förvaringen avser värdepapper som utfärdats i dokumentform. Registreringen avser dematerialiserade (kontoförda) värdepapper och görs på två sätt. Antingen registrerar Y värdepapperet såsom förvaltare i eget namn för kundens räkning hos VPC eller i fondandelsregister (förvaltarregistrering) eller registrerar Y värdepapperet i kundens namn på VP-konto hos VPC (ägarregistrering) varvid Y ska öppna sådant konto för kunden. Förvaltningsåtgärderna rörande värdepapperen består i att Y tar emot utdelning, ränta och likvid samt underrättar kunden om olika bolagshändelser rörande värdepapperet. Y ska t. ex. i fråga om aktier underrätta kunden om nyemission eller fondemission, ta ut på kunden belöpande nya aktier och i förekommande fall efter särskilt uppdrag från kunden försälja teckningsrätter resp. överskjutande fondaktierätter. Y ska vidare ta emot resp. lyfta kapitalbelopp vid nedsättning av aktiekapitalet, inlösen eller likvidation av aktier samt rösträttsregistrera förvaltarregistrerade aktier i kundens namn hos VPC. Ys avvecklingsåtgärder rörande värdepapperen består i att leverera och ta emot värdepapper mot betalning samt att erlägga eller ta emot betalning i anslutning till transaktioner med värdepapperet. Till depån ansluts ett eller flera konton för kunden för likvidhanteringen. Y sätter på ett sådant konto in bl.a. likvid för köpuppdrag och avkastning på förvaltade värdepapper samt belastar kontot med belopp som utgör likvid för köpuppdrag samt med utlägg eller kostnader som har samband med den depå till vilken kontot är anslutet. Y vidtar dessutom vissa åtgärder med anledning av kundens ansvar för skatter som avser värdepapperen i depån. Kundens ersättning till Y utgörs dels av en värdebaserad avgift beräknad som en procentuell andel per år av depåvärdet, dels av en transaktionsavgift med visst belopp per instruktion.

Ys åtagande enligt avtalet innefattar inte tillhandahållande av konsulttjänster eller annan juridisk eller ekonomisk rådgivning eftersom kunderna enligt Y själva förfogar över den sakkunskap som behövs.

Avtalet för värdepapper utgivna i annat land än Sverige har motsvarande principiella uppbyggnad.

Y frågar om dess omsättning av depåtjänster omfattas av undantag från mervärdesskatt enligt 3 kap. 9 § ML (fråga 1). Om så inte skulle vara fallet önskar Y få besvarat om depåtjänsten är omsatt i Sverige enligt 5 kap. ML i de fall kunden inte är etablerad här (fråga 2).

Skatteverket anser att vad som tillhandahålls enligt depåavtalen utgör en enda tjänst avseende skattepliktigt förvar och förvaltning av värdepapper (fråga 1). Tjänsten får anses utgöra en sådan bank- och finansieringstjänst som avses i 5 kap. 7 § andra stycket 6 ML (fråga 2).

Skatterättsnämnden gör följande bedömning.

Fråga 1

Enligt 3 kap. 9 § första stycket ML undantas från skatteplikt omsättning av bank- och finansieringstjänster samt sådan omsättning som utgör värdepappershandel eller därmed jämförlig verksamhet. Med bank- och finansieringstjänster avses enligt andra stycket, såvitt nu är i fråga, inte notariatverksamhet eller uthyrning av förvarings- utrymmen. Med värdepappershandel förstås enligt tredje stycket 1 samma paragraf omsättning och förmedling av aktier, andra andelar och fordringar, oavsett om de representeras av värdepapper eller inte.

Ovannämnda bestämmelser ska tolkas mot bakgrund av motsvarande reglering i artikel 135.1 i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt (mervärdesskattedirektivet). Såvitt här är av intresse ska från skatteplikt undantas transaktioner, inbegripet förmedling, rörande bl.a. spar- och transaktionskonton, betalningar, överföringar och fordringar (135.1.d). Från skatteplikt ska även undantas transaktioner, inbegripet förmedling men med undantag av förvaltning och förvar, rörande aktier, andelar i bolag eller andra sammanslutningar, obligationer och andra värdepapper (135.1.f). Före den 1 januari 2007 fanns motsvarande bestämmelser i artikel 13 B d punkt 3 resp. punkt 5 i det numera upphävda direktivet 77/388/EEG (sjätte direktivet).

EG-domstolen har i flera fall bedömt innebörden och räckvidden av de nämnda undantagen. I domen angående Sparekassernes Datacenter (SDC), C-2/95, framhåller domstolen att transaktioner undantagna från skatteplikt i den mening som avses i artikel 13 B d punkterna 3 och 5 vid en helhetsbedömning ska framstå som en avgränsad enhet som syftar till att uppfylla de särskilda och väsentliga funktionerna inom någon av de tjänster som beskrivs i de nämnda punkterna. Vad gäller transaktioner rörande överföringar i punkt 3 ska de tjänster som tillhandahålls således syfta till att överföra medel och medföra rättsliga och finansiella förändringar (p. 66). De verksamheter som rör värdepapper och som undantas i punkt 5 avser de verksamheter som utförs på värdepappersmarknaden (p. 72). Handeln med värdepapper omfattar handlingar som förändrar den rättsliga och finansiella situationen mellan parterna och som kan jämföras med de handlingar som förekommer vid överföring eller betalning   (p. 73). I domen angående CSC Financial Services Ltd, C-235/00, framhåller domstolen att analysen vad gäller transaktioner rörande överföringar eller betalning i den mening som avses i artikel 13 B d punkt 3 i sjätte direktivet, dvs. att de tillhandahållna tjänsterna måste ha som verkan att medel överförs och medföra rättsliga och ekonomiska förändringar (p. 26) i princip gäller, i tillämpliga delar, även för transaktioner rörande värdepapper i den mening som avses i artikel 13 B d punkt 5 (p. 27). Således  avses härmed transaktioner som kan skapa, förändra eller utsläcka parternas rättigheter och skyldigheter avseende värdepapper (p. 33). Tillhandahållandet av en tjänst som enbart är materiell, teknisk eller administrativ och som inte medför rättsliga och ekonomiska förändringar framstår enligt domstolen som en transaktion som inte omfattas av det undantag från skatteplikt som föreskrivs i punkt 5 (p. 28). Detta stöds enligt domstolen av det förhållandet att förvaltning och förvar rörande aktier, som just är transaktioner som inte innebär någon förändring av den rättsliga och ekonomiska situationen mellan parterna, uttryckligen utesluts från att omfattas av det i punkt 5 föreskrivna undantaget från skatteplikt (p. 29).

Av EG-domstolens praxis framgår att avgörande för om en tjänst ska anses undantagen enligt direktivets nu aktuella bestämmelser är att den kan anses förändra den rättsliga och finansiella ställningen mellan parterna (dvs. mellan säljaren och köparen). De åtgärder som Y vidtar enligt depåavtalen består enligt nämndens uppfattning både av tjänster som påverkar parternas finansiella ställning resp. det rättsförhållande som värdepapperet representerar - och som därför är undantagna från skatteplikt — och av tjänster av mer administrativ art och som därför är skattepliktiga.

Y är kontoförande institut, dvs. har av Värdepapperscentralen AB (VPC) medgetts rätt att vidta registreringsåtgärder i avstämningsregister enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument (1 kap 3 §). Avstämningsregistret består av avstämningskonton för varje ägare av finansiella instrument (4 kap. 1 §). Som kontoförande institut registrerar Y vid köp och försäljning av värdepapper det ändrade ägandet på avstämningskontot. Y är även registrerad som förvaltare hos VPC (3 kap. 7 §). Den som är registrerad som förvaltare har ett eller flera avstämningskonton för de finansiella instrument som han förvaltar (3 kap. 8 §). Som förvaltare är Y registrerad i ägarens ställe i avstämningsregistret och har rätt att förfoga över de förvaltarregi- strerade värdepapperen (3 kap. 10 § jfrd med 6 kap. 1 §). I avstämningsregistret finns inga uppgifter om ägarförhållandena vid förvaltarregistrerade värdepapper. Registreringsåtgärderna med avseende på sådana värdepapper utförs  till övervägande del hos förvaltaren. Äganderätten till förvaltarregistrerade värdepapper framgår därför bara av förvaltarens register (jfr prop. 1997/98:160 s. 118). Reglerna innebär att när en förvaltare underrättats om att ett förvaltarregistrerat värdepapper överlåtits inträder samma rättsverkningar som om överlåtelsen registrerats i ett avstämningsregister   (3 kap. 10 § tredje stycket). Systemet med förvaltarregistrering har stor praktisk betydelse och innebär att dubbelregistrering av persondata hos VPC och förvaltare kan undvikas och att depåhanteringen förenklas (jfr a. prop. s. 118).

Av ansökan framgår att Y i sin egenskap av förvaltare särskiljer resp. kunds värdepappersinnehav i ett eget kontobaserat värdepapperssystem, s.k. depåsystem med depåkonton. Efter det att Y på VP-kontot hos VPC tilldelats de värdepapper som handlats med, registrerar (kontoför) Y värdepapperen på resp. kunds depåkonto. (Ett VP-konto är en sammanställning av alla de avstämningskonton på vilken innehavaren har värdepapper.) Innebörden av kontoföringen på depåkontot är att värdepapperet levereras till eller från depån (värdepappersavveckling). Dessutom överförs betalning över Ys balansräkning från kundens likvidkonto (vanligt bankkonto) till motpartens likvidkonto i Y eller hos annat värdepappersinstitut (likvidavveckling).

Mot bakgrund av hur systemet med kontoförande institut och förvaltare är uppbyggt enligt lagen om kontoföring av finansiella instrument, anser nämnden att de tjänster enligt depåavtalen som Y utför och har ansvar för i sin egenskap av kontoförande institut och förvaltare och som säkerställer ägarregistrering, överföring eller andra rättsliga förändringar avseende värdepapperet bör anses utgöra sådana transaktioner som omfattas av undantaget i 3 kap. 9 § ML. Även de betalningstransaktioner som Y genomför och som hör samman med en värdepappersavveckling bör omfattas av skattefriheten eftersom dessa transaktioner medför ekonomiska förändringar för köparen och säljaren.

I Ys uppdrag ingår vidare löpande hantering av bolagshändelser (såsom vidarebefordran av information till kunderna, inkasserande av utdelningar m.m.), värdering av innehavet på kontot, tillhandahållande av kontoutdrag, åtgärder beträffande skatter (såsom tillhandahållande av deklarationsuppgifter) samt andra tjänster av administrativ karaktär vilka inte medför några rättsliga och ekonomiska förändringar. Tillhandahållandet av dessa tjänster ska inte omfattas av undantaget från skatteplikt.

Nästa fråga som nämnden har att ta ställning till är om Ys tjänster enligt depåavtalen ska ses som ett enda tillhandahållande eller flera tillhandahållanden.

EG-domstolen har i flera domar närmare behandlat vilka överväganden som bör göras vid bedömningen av om en transaktion ska anses som ett eller flera tillhandahållanden (C-349/96 angående Card Protection Plan Ltd, C-41/04 angående Levob Verzekeringen BV, C-111/05 Aktiebolaget NN mot Skatteverket, m.fl.). Innebörden av EG-domstolens praxis sammanfattas  i punkterna 21-23 och 28 i domen i målet C-111/05 Aktiebolaget NN mot Skatteverket. I domen anförs i huvudsak följande. När en transaktion utgörs av en rad delar eller handlingar ska det först göras en samlad bedömning av de omständigheter som kännetecknar transaktionen i fråga för att det ska kunna avgöras om det rör sig om två eller flera separata tillhandahållanden eller ett enda tillhandahållande. Med hänsyn dels till att varje transaktion i regel ska anses som separat och självständig, dels till att en transaktion, som ur ekonomisk synvinkel utgörs av ett enda tillhandahållande inte får delas upp fiktivt så att mervärdesskattesystemets funktion undergrävs, är det av vikt att söka efter de delar som är kännetecknande för transaktionen i fråga för att avgöra om den skattskyldige förser sin kund med flera huvudsakligen separata tillhandahållanden eller ett enda tillhandahållande. Det är fråga om ett enda tillhandahållande när två eller flera delar eller handlingar har ett så nära samband att de tillsammans objektivt sett utgör ett enda odelbart ekonomiskt tillhandahållande och att det därför vore konstlat att försöka skilja dem från varandra. Då det är fråga om en enda sammansatt transaktion ska ett tillhandahållande anses som underordnat ett huvudsakligt tillhandahållande när kunderna inte efterfrågar detta i sig utan då tillhandahållandet endast är ett medel att på bästa sätt åtnjuta den egentliga tjänsten.

Depåavtalen innebär att ett antal olika tjänster tillhandahålls kunden. Enligt nämndens uppfattning får Ys tjänster avseende värdepappers- och likvidavvecklingen ses som en separat grupp av tillhandahållanden. Ys kunder är enligt ansökan enbart institutionella placerare (........). För placeraren får dessa tjänster anses fylla en egen funktion skild från Ys övriga tillhandahållanden enligt depåavtalen. Sistnämnda tillhandhållanden kan sägas bestå av en annan grupp av tjänster av vilka flertalet har en rent administrativ karaktär (jfr generaladvokatens yttrande i mål C-169/04 Abbey National, p.70-71). Kunderna får anses efterfråga även dessa - för depåhållare typiska tjänster - separat. En uppdelning av Ys tjänster enligt depåavtalen bör därför göras efter dessa riktlinjer. Som ytterligare argument för denna ståndpunkt kan anföras att värdepappersavveckling och likvidavveckling som tillhandahålls av VPC resp. av en likvidbank särskilt, har ansetts utgöra skattefria tillhandahållanden. Därmed talar även konkurrensneutralitetsskäl för att en uppdelning ska göras. Till vilken av de båda grupperna som samtliga olika tjänster enligt depåavtalen ska hänföras är dock enligt nämnden en fråga som inte lämpar sig för förhandsbesked.

Nämnden besvarar fråga 1 i enlighet härmed.

Fråga 2

Enligt 5 kap. 7 § tredje stycket 1 ML ska vissa i bestämmelsens andra stycke uppräknade tjänster anses omsatta utomlands om tjänsterna tillhandahålls härifrån och förvärvaren är en näringsidkare som i ett annat EG-land eller i ett land utanför EG har antingen sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe till vilket tjänsten tillhandahålls. Bland de tjänster som räknas upp i 7 § andra stycket finns bank- och finansieringstjänster utom uthyrning av förvaringsutrymmen, samt försäkrings- och återförsäkringstjänster (p. 6). I mervärdesskattedirektivet finns motsvarande bestämmelser i artikel 56.

Bestämmelsen kan bli aktuell att tillämpa på sådana tjänster som enligt 3 kap. 9 § ML inte är undantagna från skatteplikt (prop. 1993/94:99 s. 183). Mot den bakgrunden och med hänsyn till tjänsternas karaktär finner nämnden att de tillhandahållanden enligt depåavtalen som utgör skattpliktiga administrativa tjänster ska anses omfattas av ...... bestämmelsens punkt 6. Det innebär, i enlighet med 5 kap. 7 § tredje stycket ML, att tjänsterna ska anses omsatta utomlands om de tillhandahålls en kund som är etablerad utomlands.

I den mån ansökan inte är att anse som besvarad genom förhandsbeskedet avvisar nämnden densamma.

Beslutande: Svanberg, ordf., Ohlson, Eriksson, Harmsen Hogendoorn, Peterson, Rabe Wingren
Sekreterare, tillika föredragande: von Oelreich