X AB och Y AB har ingått ett avtal [att bedriva verksamhet i enkelt bolag]. Av avtalet framgår bl.a. följande. Parterna ska genom ett enkelt bolag (Bolaget) tillsammans aktivt agera på den svenska kortmarknaden och bedriva affärsverksamhet med [Kortet] i syfte att tillhandahålla en attraktiv produkt samtidigt som parterna ska erhålla vinst genom kontohavares användning av Kortet. Med kontohavare avses en person som efter ansökan beviljats konto hos Y AB vilket nyttjas genom användande av Kortet. Bolagsavtalet omfattar huvudsakligen marknadsföring och utgivning av Kort i Sverige samt inlösen av köptransaktioner företagna med Kort [i en av X AB:s affärer]. Kortet är  (...) utgivet av Y AB för Bolagets räkning. Kortet, som är ett betal- och kreditkort med möjlighet till inlåning, ska vara knutet till X AB:s kortförmåner. Lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag ska inte vara tillämplig på Bolagsavtalet. Parterna ska erhålla/svara för femtio procent av det resultat (vinst/förlust) som uppkommer i Bolaget i enlighet med en i bilaga 1 till avtalet angiven beräkningsmodell. För marknadsföringen av Kortet ska parterna gemensamt för respektive år fastställa marknadsplaner. X AB:s kundservice är ansvarig för frågor rörande förmåner hos X AB och Y AB:s kundservice svarar för frågor hänförliga till användningen av Kortet.  [Kortförmåner intjänade i X AB:s affärer] ska finansieras av X AB och inte belasta Bolaget. Utöver de kostnader och intäkter som finns angivna i bilaga 1 till avtalet svarar respektive part för den vinst respektive förlust som uppkommer i Bolaget. X AB har uppgett att de "externa" kostnader som bolaget bär inom ramen för samarbetet i huvudsak består av kostnader för marknadsföring m.m. Kontobestämmelserna är bifogade avtalet som bilaga 2. Av bestämmelserna framgår bl.a. att det är Y AB och Z AB å ena sidan och kontohavaren å den andra sidan som är parter. Kontohavaren blir automatiskt ansluten till X AB:s förmånsprogram. 

Fråga i ärendet är om det ingångna samarbetsavtalet ska anses innebära att ett enkelt bolag föreligger eller om den verkliga innebörden av avtalet i mervärdesskattehänseende ska anses vara att X AB tillhandahåller Y AB tjänster mot vederlag.

Vid bedömningen är den av X AB åberopade domen i mål C-77/01 rörande Empresa de Desenvolvimento Mineiro SGPS SA (EDM) av visst intresse. EDM ingick i tre olika konsortier vars ändamål var att spåra och bedöma gruvfyndigheter. EDM:s verksamhet i vart och ett av dessa konsortier bestod i att utföra tekniska undersökningar m.m. för konsortiets räkning. Det framgick att de arbeten som medlemmarna i de ifrågavarande konsortierna utfört och som motsvarade den del som enligt avtalet tilldelats var och en av dem, inte betingade något vederlag (p. 87). Frågan i målet var bl.a. om de arbeten EDM utförde utgjorde ekonomisk verksamhet enligt det numera upphävda direktivet 77/388/EEG (sjätte direktivet). EG-domstolen anförde i p. 91 i domen att sådana arbeten som var i fråga och som utförts av medlemmarna i ett konsortium i enlighet med bestämmelserna i ett konsortialavtal och som svarar mot den avtalsenliga del som var och en av dessa har tilldelats inte utgör en varuleverans eller något tillhandahållande av tjänster mot vederlag i den mening som avses i artikel 2.1 i sjätte direktivet och är således inte heller någon skattepliktig transaktion i enlighet med detta direktiv. När en medlem av konsortiet utför mer än det arbete som åligger denne enligt nämnda avtal och detta föranleder betalning från de övriga medlemmarna i konsortiet utgör detta extra arbete däremot ett tillhandahållande mot vederlag i den mening som avses i nämnda bestämmelse.

I rättsfallet RÅ 2006 not. 90 hade ett bilbolag träffat ett samarbetsavtal med ett försäkringsföretag om tillhandahållande av en försäkring avseende sådana bilar som såldes av bilbolagets återförsäljare. Skatterättsnämnden ansåg att det ingångna avtalet inte kunde anses utgöra ett sådant ömsesidigt förpliktande avtal av det slag som EG-domstolen hade att bedöma i målet C-77/01 EDM. Bilbolagets verksamhet enligt samarbetsavtalet framstod enligt nämnden vid en samlad bedömning i allt väsentligt som en egen särskild verksamhet som — även om den också främjade återförsäljarnas rörelser — innefattade marknadsföringsåtgärder till försäkringsföretaget. Vad bilbolaget erhöll enligt avtalet i form av "rätt till del i vinst" fick därför anses utgöra ersättning från försäkringsföretaget till bilbolaget för en tillhandahållen tjänst. Regeringsrätten fastställde Skatterättsnämndens förhandsbesked.

Skatterättsnämnden gör följande bedömning.

Enligt 1 kap. 3 § lagen om handelsbolag och enkla bolag föreligger ett enkelt bolag om två eller flera har avtalat att utöva verksamhet i bolag utan att handelsbolag föreligger. För att ett avtal i mervärdesskattehänseende ska behandlas som ett avtal om enkelt bolag ska enligt nämndens mening innebörden av avtalet vara att parterna överenskommit att gemensamt bedriva viss verksamhet och att vinsten av verksamheten på sätt överenskommits ska fördelas mellan parterna.

X AB säljer [varor] medan Y AB är kreditgivare och utgivare av Kortet. Enligt vad som framgår av det ingivna avtalet omfattar detta huvudsakligen marknadsföring och utgivning av kort i Sverige samt inlösen av köptransaktioner företagna med Kort [i en av X AB:s affärer]. För korthanteringen svarar Y AB medan X AB:s verksamhet i vart fall inledningsvis avser marknadsföring. Enligt nämndens mening kan det mellan parterna ingångna avtalet inte anses medföra att X AB och Y AB gemensamt bedriver en särskild ekonomisk verksamhet som är åtskild från de verksamheter parterna bedriver i övrigt. Avtalet kan således inte anses utgöra ett sådant ömsesidigt förpliktande avtal av det slag som EG-domstolen hade att bedöma i målet C-77/01 EDM utan får närmast vara av motsvarande slag som det avtal som bedömdes i rättsfallet RÅ 2006 not. 90. Vid sådant förhållande får X AB i förekommande fall inom ramen för avtalet anses tillhandahålla Y AB tjänster mot ersättning.

I den mån ansökan inte har besvarats genom förhandsbeskedet finner nämnden att förhandsbesked inte bör meddelas. Ansökan avvisas därför i den delen.

Beslutande: Svanberg, ordf., Ohlson, Harmsen Hogendoorn, Odéen, Sandberg Nilsson, Rabe, Wingren
Sekreterare, tillika föredragande: von Oelreich