Mellan [en] kommun och X träffades under år (...) ett markanvisningsavtal. Enligt avtalet ansvarade kommunen för att erforderlig exploateringsfastighet bildades. Fastigheten skulle upplåtas med tomträtt till X. Bland X:s skyldigheter enligt avtalet ingick att upplåta utrymme för anläggande och begagnande av ett visst antal parkeringsplatser till Y som har tomträtten till en angränsande fastighet och att träffa en separat överenskommelse om detta med den föreningen.

I enlighet med markanvisningsavtalet har X och Y träffat ett servitutsavtal som innebär att X upplåter rätt för Y att utnyttja de aktuella parkeringsplatserna. X ansvarar för driften och underhållet av platserna och får ersättning av Y beräknad utifrån den andel av tomträttsavgälden som belöper på de upplåtna platserna med tillägg för ett belopp betecknat bilplatshyra. Enligt X överstiger intäkterna av uthyrningen inte de kostnader som belastar föreningen enligt servitutsavtalet. X frågar om upplåtelsen av parkeringsplatserna till Y medför skattskyldighet till mervärdesskatt.

Skatteverket anser att frågan ska besvaras jakande.

Enligt 3 kap. 2 § första stycket mervärdesskattelagen(1994:200), ML, undantas från skatteplikt omsättning av fastigheter samt överlåtelse och upplåtelse av rättigheter till fastigheter, däribland upplåtelse av servitutsrätter. Upplåtelse av parkeringsplatser i parkeringsverksamhet omfattas dock inte av undantaget (3 kap. 3 § första stycket 5 ML).

Bestämmelserna ska tolkas mot bakgrund av motsvarande bestämmelser i artikel 135.1 l och 135.2 första stycket b i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt (mervärdesskattedirektivet) och EU-domstolens praxis på området.

Enligt artikel 135.1 l undantas utarrendering och uthyrning av fast egendom från skatteplikt. Undantaget omfattar inte uthyrning av lokaler och platser för parkering av fordon (artikel 135.2 första stycket b). Motsvarande bestämmelser fanns i artikel 13 B b och artikel 13 B b punkt 2 i det numera upphävda direktivet 77/388/EEG (sjätte direktivet).

Av mervärdesskattedirektivet framgår också att den som självständigt bedriver ekonomisk verksamhet ska anses som beskattningsbar person oberoende av verksamhetens syfte eller resultat (artikel 9). Vidare utgör även tjänster som utförs på anmodan av en offentlig myndighet ett tillhandahållande av tjänster i direktivets mening (artikel 25 c).

Skatterättsnämndens bedömning

Bestämmelsen om uthyrning av parkeringsplatser i artikel 13 B b 2 i sjätte direktivet ska inte ges en snäv tolkning eftersom den utgör en avvikelse från det undantag från skatteplikt som finns för uthyrning av fast egendom. Uthyrning av parkeringsplatser omfattas därmed av direktivets allmänna system som innebär att beskattningsbara transaktioner ska beskattas, utom i uttryckligen föreskrivna undantagsfall (jfr EU-domstolens dom i mål C-428/02 Fonden Marselisborg Lystbådehavn punkt 43).

Om en uthyrning av parkeringsplatser är nära kopplad till en fastighetsuthyrning för annat ändamål än parkering, t.ex. bostadsändamål är den dock undantagen från skatteplikt. Så är fallet när parkeringsplatsen och fastigheten ingår i samma fastighetskomplex och parkeringsplatsen upplåts till hyresgästen av samma hyresvärd som upplåter bostaden (jfr EU-domstolens dom i mål C-173/88 Morten Henriksen punkterna 14—16).

Mot bakgrund av EU-domstolens praxis har Regeringsrätten funnit att en bostadsrättsförenings upplåtelser av parkeringsplatser i föreningens fastighet till utomstående, dvs. till andra än dem som nyttjar fastigheten för bostads- eller affärsändamål, ska anses som skattepliktig parkeringsverksamhet enligt 3 kap. 3 § första stycket 5 ML. Uthyrningen har vidare ansetts yrkesmässig enligt 4 kap. 1 § ML med motiveringen att upplåtelsen avsåg näringsfastighet (se RÅ 2003 ref. 80 och RÅ 2006 not. 53). Samma bedömning gjordes när den externa uthyrningen avsåg endast en enstaka parkeringsplats (RÅ 2006 not. 54).

X:s upplåtelse av parkeringsplatser är inte underordnad någon annan upplåtelse till Y och ska därför bedömas självständigt. Det förhållandet att verksamheten inte ger intäkter som överstiger X:s kostnader hindrar inte att X ska anses bedriva ekonomisk verksamhet i direktivets mening (se artikel 9, jfr även RÅ 1996 not. 168). Upplåtelsen görs till utomstående och bör mot bakgrund av Regeringsrättens avgöranden inte anses undantagen från skatteplikt.

Skäl att göra en annan bedömning när det som i X:s fall är fråga om en avtalsenlig förpliktelse gentemot kommunen att genom servitutsavtal upplåta ett antal parkeringsplatser till annan föreligger inte (jfr artikel 25 c i mervärdesskattedirektivet). 

Med hänsyn till det anförda är X skattskyldig för den omfrågade upplåtelsen.
 
Beslutande: Svanberg, ordf., Ohlson, Odéen, Peterson, Rabe, Renström, Wingren
Sekreterare: von Oelreich
Föredragande: Palmstierna