Skatterättsnämnden utgår vid sin prövning från de förutsättningar som ges i ärendet nämligen att Föreningen är en allmännyttig ideell förening med idrottsligt ändamål vars inkomst utgör sådan inkomst av näringsverksamhet för vilken skattskyldighet inte föreligger för Föreningen enligt 7 kap. 7 § första och andra stycket IL. Regleringen i ML innebär att de tillhandahållanden som frågan avser därmed inte ska räknas som en ekonomisk verksamhet vilket i sin tur innebär att någon mervärdesskatt inte ska betalas för omsättningen av tjänsterna (1 kap. 1 § första stycket 1 jämfört med 4 kap. 1 och 8 §§). Bestämmelsen om undantag från skatteplikt i 3 kap. 11 a § har inte någon självständig betydelse i detta fall (jfr RÅ 2010 ref. 54).
Bestämmelsen i 4 kap. 8 § ML saknar motsvarighet i mervärdesskattedirektivet.
Enligt EU-rätten är de nationella domstolarna vid tillämpning av nationell rätt skyldiga att i den utsträckning det är möjligt tolka den nationella rätten mot bakgrund av direktivets ordalydelse och syfte så att det resultat som avses med direktivet uppnås (se t.ex. EU-domstolens dom i målet angående Marleasing SA p. 8).
Föreningen får såväl enligt mervärdesskattedirektivet (artikel 9.1 första stycket) som enligt ML (4 kap. 1 § första stycket) anses vara en beskattningsbar person. Föreningen får enligt direktivet anses bedriva ekonomisk verksamhet (artikel 9.1 andra stycket) medan detta - som framgått - inte är fallet vid en tillämpning av ML (4 kap. 8 §). Direktivet innehåller emellertid regler om olika undantag från skatteplikt, som kan få betydelse för verksamhet som bedrivs av en ideell förening (jfr HFD:s dom den 16 september 2013 i mål nr 2988-13).
I ärendet aktualiseras direktivets bestämmelse om undantag från skatteplikt enligt artikel 132.1 m.
De tillhandahållanden som är i fråga kan enligt Skatterättsnämndens mening anses utgöra tjänster med nära anknytning till idrottslig eller fysisk träning. Tjänsterna tillhandahålls personer som ägnar sig åt idrott eller fysisk träning. Av artikel 132.1 m följer därmed att Föreningens tillhandahållanden ska undantas från skatteplikt om den kan anses vara en organisation utan vinstsyfte.
När det gäller begreppet organisation utan vinstsyfte har EU-domstolen i mål C-174/00, Kennemer Golf & Country Club anfört bl.a. följande. Vid kvalificeringen av en organisation som en organisation utan vinstsyfte ska själva organisationen beaktas och inte de tjänster som den tillhandahåller enligt den aktuella artikeln. Således ska organisationens totala verksamhet beaktas, inklusive den verksamhet som bedrivs som ett komplement till de tjänster som avses i bestämmelsen (p. 21). Kvalificeringen ska vidare göras utifrån organisationens verksamhetsföremål. Organisationen ska således – till skillnad från ett kommersiellt företag – inte ha som verksamhetsföremål att generera vinst till medlemmarna (p. 26). En organisation kan kvalificeras som en organisation utan vinstsyfte även om den systematiskt strävar efter att generera överskott, som den sedan avsätter för utförandet av de tjänster som den tillhandahåller (p. 35).
Utöver den verksamhet som omfattas av Föreningens fråga kommer Föreningen efter omstruktureringen att bedriva medlemsverksamhet, juniorverksamhet, uthyrning av lokaler till bolag som bedriver restaurang och golfshop samt bedriva (…) och företagsgolf. Av Föreningens uppgifter i ärendet framgår att intäkterna från de omfrågade tillhandahållandena (spelrättsavgifter, green fee, ersättning för träningsverksamhet och deltagaravgifter i tävlingsverksamhet) utgör merparten av Föreningens totala intäkter. Intäkterna från de omfrågade tillhandahållandena understiger (…) de kostnader som är förknippade med dessa. (…).
Skatterättsnämnden finner med beaktande av vad Föreningen anfört rörande intäkter och kostnader i sin totala verksamhet att Föreningen inte har som verksamhetsföremål att generera vinst till sina medlemmar. Föreningen är därmed en sådan organisation utan vinstsyfte som avses i artikel 132.1 m.
Direktivet förutsätter därutöver att en bedömning görs av om det grundläggande syftet med de omfrågade tillhandahållandena är att vinna ytterligare intäkter till Föreningen genom verksamhet som utförs i direkt konkurrens med kommersiella företag som måste betala mervärdesskatt (artikel 134 b).
Det står enligt Skatterättsnämndens bedömning klart att de aktuella tillhandahållandena tillgodoser Föreningens ändamål. Tillhandahållandena har alltså ett annat syfte än sådana transaktioner som avses i artikel 134 b. Enligt direktivet gäller därmed att tillhandahållandena ska undantas från skatteplikt i enlighet med vad som följer av artikel 132.1 m.
Trots den avvikande regleringen leder en tillämpning av bestämmelserna i ML fram till det resultat som avses i direktivet, nämligen att tillhandahållandena inte ska bli föremål för mervärdesskatt (jfr RÅ 2010 ref. 54).
Förhandsbeskedet har utformats i enlighet härmed.
I avgörandet har deltagit Marianne Svanberg, ordf., Carl-Gustav Ohlson, Rolf Bohlin, Jeanette Fored, Ulrika Hansson, Anita Odéen och Anna Sandberg Nilsson.
Ärendet har föredragits av Karin Norberg.
I den slutliga handläggningen har även Camilla Sandström deltagit.