För att få tillgång till kabel-TV och bredbandstjänster har[ett antal] fastigheter i (…) inrättat en gemensamhetsanläggning för fibernät, [gemensamhetsanläggningen].

För förvaltningen av gemensamhetsanläggningen har Föreningen bildats.

Fibernätet har anlagts av Föreningen och ägs av dess medlemmar. Projektet har finansierats genom lån. Medlemmarna ersätter Föreningen för kostnaderna för nätet.

Föreningen har slutit avtal med två tjänsteleverantörer, (Y) och (Z).

Avtalet med Y avser aktivering av fibernätet och distribution av ett basutbud av kabel-TV-kanaler. Föreningen upplåter fibernätet utan ersättning till Y.

Enligt ansökan ägs och sköts den aktiva utrustning som ansluter fibernätet till stamnätet (…) och fibernätet med bostäderna (konvertern) av tjänsteleverantören.

Avtalet med Z innebär att Z tillhandahåller Föreningen bredbandstjänster bestående av bredband (…).

Båda avtalen ger Föreningens medlemmar möjlighet att köpa tilläggstjänster [t.ex.] fler TV-kanaler utöver basutbudet (…). Dessa tilläggstjänster omfattas inte av ansökan.

Föreningen har i ärendet gett in avtalen med Y och Z, (…), Lantmäteriets anläggningsbeslut avseende gemensamhetsanläggningen och dess beslut om andelstal. Föreningen har också gett in protokoll från sammanträde vid Lantmäteriet för bildandet av Föreningen och Föreningens stadgar. Även ett [Protokoll] fört vid extra föreningsstämma för Föreningen har getts in. Av protokollet framgår bl.a. att stämman beslutat ge styrelsen i uppdrag att slutförhandla och anta leverantör för tjänster [avseende internet och TV].

Föreningen vill veta om den är skattskyldig till mervärdesskatt för den i ansökan beskrivna verksamheten och anser att så bör vara fallet.

Skatteverket anser att Föreningen tillhandahåller medlemmarna tjänster i form av [TV och bredband]. Föreningen tillhandahåller också distributionen av tjänsterna från tjänsteleverantörerna till medlemmarna. Det gör man genom att bygga ett lokalt fibernät, förvärva tillgång till angränsande stamnät samt förvärva aktivering av det lokala nätet. Samtliga medlemmar får del av tjänsterna och betalar Föreningen för detta. Föreningen tillhandahåller därför medlemmarna tjänster mot ersättning och omsättning föreligger enligt 2 kap. 1 § tredje stycket mervärdesskattelagen (1994:200), ML. Genom att bygga ett lokalt nät som kommer att användas till tjänsteomsättning bedriver Föreningen ekonomisk verksamhet och är därmed en beskattningsbar person enligt 4 kap. 1 § ML.

Rättsligt

Den mervärdesskatterättsliga regleringen

Enligt 1 kap. 1 § första stycket 1 ML ska mervärdesskatt betalas vid sådan omsättning inom landet av varor eller tjänster som är skattepliktig och görs av en beskattningsbar person i denna egenskap.

Med beskattningsbar person avses enligt 4 kap. 1 § första stycket den som, oavsett på vilken plats, självständigt bedriver en ekonomisk verksamhet, oberoende av dess syfte eller resultat. Med ekonomisk verksamhet avses enligt paragrafens andra stycke varje verksamhet som bedrivs av en producent, en handlare eller en tjänsteleverantör. Utnyttjande av materiella eller immateriella tillgångar i syfte att fortlöpande vinna intäkter därav ska särskilt betraktas som ekonomisk verksamhet.

Med omsättning av tjänst förstås enligt 2 kap. 1 § tredje stycket 1 att en tjänst mot ersättning utförs, överlåts eller på annat sätt tillhandahålls någon.

Bestämmelserna i ML ska tolkas mot bakgrund av motsvarande bestämmelser i artiklarna 2.1 c och 9.1 mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG).

Enligt svensk rättspraxis har en samfällighetsförenings genomförande av den uppgift, för vilken den tillkommit, inte ansetts innebära att föreningen därigenom i yrkesmässig verksamhet omsätter varor eller tjänster, dock under förutsättning att tillhandahållandena avser delägarfastigheternas egna behov. Om däremot samfällighetsföreningen tillhandahåller utomstående varor eller tjänster mot ersättning har omsättning ansetts föreligga vilken, om den är skattepliktig, medfört skattskyldighet för föreningen om den görs i en yrkesmässig verksamhet (jfr RÅ 2002 ref. 13 och där anmärkta rättsfall).

Regleringen i anläggningslagen (1973:1149), AL och i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, LFS

Enligt 1 § AL kan en anläggning inrättas som är gemensam för flera fastigheter och som tillgodoser ändamål av stadigvarande betydelse för dem (gemensamhetsanläggning). En gemensamhetsanläggning är samfälld för de fastigheter som deltar i anläggningen. För anläggningens utförande och drift utgör de deltagande fastigheterna en särskild samfällighet (14 § AL).

Vid anläggningsförrättningen bestäms för varje fastighet en andel av kostnaderna för anläggningens utförande och drift. För varje fastighet anges ett andelstal som beträffande anläggningens utförande bestäms efter vad som är skäligt med hänsyn främst till den nytta fastigheten har av anläggningen och beträffande driften bestäms med hänsyn främst till den omfattning i vilken fastigheten beräknas använda anläggningen. Om det är lämpligt, kan föreskrivas att kostnaderna i första hand ska fördelas genom att avgifter tas ut för anläggningens utnyttjande (15 § AL).

Enligt 4 § LFS förvaltas en samfällighet antingen direkt av delägarna (delägarförvaltning) eller av en särskilt bildad samfällighetsförening (föreningsförvaltning). Vid tillämpningen av LFS ska som samfällighet bl.a. anses samfällighet enligt AL (1 § första stycket 4 LFS).

En samfällighetsförening är en enligt LFS bildad sammanslutning, som kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter och vars medlemmar utgörs av delägarna i samfällighet (17 § LFS). En samfällighetsförenings ändamål är att förvalta den samfällighet för vilken den bildats. Samfällighetsföreningen får inte driva verksamhet som är främmande för det ändamål som samfälligheten ska tillgodose (18 § LFS). Om en samfällighetsförenings medelsbehov inte täcks på annat sätt, ska bidrag i pengar uttaxeras av medlemmarna (40 § LFS).