Vid bedömningen utgår Skatterättsnämnden från de aktuella patientfallen såsom representativa för de tjänster med terapihund som A bedriver.
Nämnden utgår vidare från att de tjänster avseende arbetsterapi som A tillhandahåller i sin egenskap av legitimerad arbetsterapeut utgör sådan sjukvård som avses i 3 kap. 5 § första stycket ML. Enligt nämndens uppfattning omfattas däremot inte de tjänster som A utför i sin egenskap av certifierad hundförare i sig av undantaget från skatteplikt för sjukvård eftersom det är en yrkeskategori som inte kan erhålla sådan legitimation enligt 4 kap. 1 § patientsäkerhetslagen (2010:659) som är en förutsättning för att undantaget ska bli tillämpligt.
Fråga i ärendet är därmed om tjänsten med terapihund kan anses tillhandahållen inom ramen för A:s yrkesutövning som legitimerad arbetsterapeut eller om den ska anses som en egen behandlingsdisciplin.
Av EU-domstolens praxis framgår att definitionen i artikel 132.1 c i mervärdesskattedirektivet av paramedicinska yrkesutövare och av sjukvårdande behandling som ges av sådana utövare, ska tolkas så att medlemsstaterna har ett utrymme för skönsmässig bedömning. Utrymmet för en sådan bedömning omfattar inte endast de kvalifikationer som fordras för att utöva de ovan nämnda yrkena utan även definitionen av den särskilda sjukvårdande behandling som omfattas av dessa yrken. Utrymmet är emellertid inte obegränsat. Således framgår det av domstolens rättspraxis att medlemsstaterna inte får skada ändamålen för direktivet eller de gemenskapsrättsliga principerna, särskilt principen om likabehandling som i fråga om mervärdesskatt återspeglas av principen om skatteneutralitet. Syftet med undantaget är att säkerställa att det tillämpas endast på sjukvårdande behandling som ges av personer som har erforderliga yrkeskvalifikationer. All sjukvårdande behandling omfattas därför inte av undantaget från skatteplikt, eftersom detta endast avser sådan sjukvårdande behandling som håller en tillräckligt hög kvalitet med hänsyn tagen till utövarens yrkesutbildning (jfr t.ex. EU-domstolens uttalanden i de förenade målen C-443/04 Solleveld och C-444/04 van den Hout-van Eijnsbergen).
Till en arbetsterapeuts uppgifter hör bl.a. att tillvarata och utveckla patientens fysiska, psykiska och sociala funktioner och färdigheter. Arbetsterapeuten arbetar med patienten individuellt eller i grupp. Ofta sker arbetet i team med andra yrkesgrupper, såsom sjukgymnaster, psykologer och sjuksköterskor (jfr Förbundet Sveriges Arbetsterapeuters hemsida). Av redovisningen rörande de fyra patientfallen framgår att A i samråd med andra yrkesgrupper använder terapihunden för att på olika sätt motivera patienterna till träning i funktioner och färdigheter som ligger inom ramen för den rehabilitering som arbetsterapi syftar till i det enskilda fallet. Med hänsyn härtill får terapihunden i allt väsentligt anses utgöra ett hjälpmedel i den verksamhet som A tillhandahåller i sin egenskap av legitimerad arbetsterapeut. Vid sådant förhållande omfattas det omfrågade tillhandahållandet av undantaget från skatteplikt för sjukvård i 3 kap. 4 och 5 §§ ML.
Den gjorda bedömningen får anses stå i överensstämmelse med artikel 132.1 c i mervärdesskattedirektivet och EU-domstolens uttalanden rörande tolkningen av denna artikel.
I avgörandet har deltagit Marianne Svanberg, ordf., Carl-Gustav Ohlson, Rolf Bohlin, Jeanette Fored, Kristina Harmsen Hogendoorn, Anita Odéen och Anna Sandberg Nilsson.
Ärendet har föredragits av Karin Korpinen.
I den slutliga handläggningen har även Karin Norberg deltagit.