Enligt 3 kap. 2 § första stycket ML undantas från skatteplikt sådana omsättningar som avser upplåtelser av bl.a. hyresrätter och andra rättigheter till fastigheter. Undantaget omfattar dock inte t.ex. rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet (3 kap. 3 § första stycket 4 ML).

Bestämmelsen avseende rumsuthyrning i hotellrörelse och liknande verksamhet har ansetts överensstämma med artikel 13.B b punkt 1 i sjätte direktivet (77/388/EEG) och ansågs således EU-konform (SOU 1994:88 s. 114).  Artikeln motsvaras av artikel 135.2 a i mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG).

Enligt artikel 135.2 a i mervärdesskattedirektivet så omfattas bl.a. inte tillhandahållande av logi, såsom detta definieras i medlemsstaternas lagstiftning, inom hotellbranschen eller branscher med liknande funktion av undantaget från skatteplikt.

Skatterättsnämndens bedömning

Avgörande för bedömningen av om Bolagets verksamhet ska anses utgöra rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet är, enligt Skatterättsnämndens mening, innehållet i och syftet med verksamheten.

Enligt EU-domstolen är den tidsrymd under vilken tillhandahållandet av logi sker ett lämpligt kriterium för att skilja mellan tillhandhållande av logi inom hotellbranschen och uthyrning av bostadsrum. I allmänhet är vistelsen på ett hotell ganska kort och vistelsen i en hyreslägenhet tämligen lång (jfr EU-domstolens dom i mål nr C-346/95, Elisabeth Blasi, punkt 23).

Bolaget ska enligt ansökan hyra ut lägenheter till företag som i sin tur låter bl.a. sina anställda och konsulter nyttja lägenheterna. Det framgår, enligt Skatterättsnämndens mening, av lydelsen i såväl 3 kap. 3 § första stycket 4 ML som artikel 135.2 a i mervärdesskattedirektivet att det är upplåtelsen som sådan som ska avse ett tillfälligt tillhandhållande av logi. Detta innebär att upplåtelsen till hyresgästen ska vara av tillfällig natur. Den bedömningen påverkas inte av hur hyresgästen sedan faktiskt nyttjar lägenheten inom ramen för den avtalade kontraktstiden. EU-domstolens uttalande i mål nr C-346/95, Elisabeth Blasi, om att det i vissa fall kan vara lämpligare att ta hänsyn till den faktiska sammantagna tidsrymd under vilken tillhandahållandet av logi sker snarare än till den hyrestid som finns angiven i kontraktet åsyftar, enligt nämndens mening, de fall där hyrestiden i praktiken överstiger den hyrestid som framgår av kontraktet. Den situationen är inte jämförbar med den nu aktuella. 

Upplåtelsen till företag ska enligt både Erbjudande 1 och 2 ske för en hyresperiod om ett år med ett års automatisk förlängning om inte avtalet sägs upp. Enligt Skatterättsnämndens mening kan sådana upplåtelser inte anses vara av tillfällig natur oavsett hur hyresgästen/företaget sedan väljer att utnyttja den hyrda lägenheten. Bolagets verksamhet kan därför i de aktuella fallen inte anses väsentligen inriktad på att i en aktiv rörelse tillfälligt tillhandahålla logi.

I avgörandet har deltagit Kristina Harmsen Hogendoorn, ordf., Carl-Gustav Ohlson, Rolf Bohlin, Jeanette Fored, Jan Larsson, Anita Odéen och Stefan Olsson.

Ärendet har föredragits av Karin Korpinen.

I den slutliga handläggningen har även Lena Bohm deltagit.