Enligt 7 kap. 1 § tredje stycket 10 ML ska skatt tas ut med 6 procent av beskattningsunderlaget för omsättning av tjänster inom idrottsområdet som anges i 3 kap. 11 a § första stycket ML och som inte undantas från skatteplikt enligt andra stycket sistnämnda paragraf.
Av 3 kap. 11 a § första stycket ML framgår att från skatteplikt undantas omsättning av tjänster varigenom någon bereds tillfälle att utöva idrottslig verksamhet. Detsamma gäller omsättning av tjänster som har omedelbart samband med utövandet av den idrottsliga verksamheten om dessa tjänster omsätts av den som tillhandahåller den idrottsliga verksamheten. Undantaget gäller enligt paragrafens andra stycke endast om tjänsterna omsätts av vissa rättssubjekt i de fall verksamheten inte anses som ekonomisk enligt 4 kap. 8 § ML. När en sådan tjänst omsätts av någon annan, t.ex. en kommersiell aktör, och undantaget därför inte är tillämpligt, tas skatten enligt 7 kap. 1 § tredje stycket 10 ML ut med 6 procent av beskattningsunderlaget.
Utöver ovanstående innehåller ML inte någon definition till ledning för vad som ska anses utgöra en tjänst inom idrottsområdet. Enligt förarbetena avser emellertid ”utövande av idrottslig verksamhet” inte enbart det praktiska utövandet av sport eller idrott (prop. 1996/97:10 s. 54). Även aktiviteter som avser att bereda människor möjlighet att utöva idrott bör i mervärdesskattehänseende anses som idrott och inte som utbildning (a. prop. s. 26). Mindre inslag av teoretiska moment med instruktion eller handledning av ledare kan ingå utan att verksamheten förlorar karaktären av idrottstjänst. Exempel på detta kan vara idrottsutövande i ridskolor, simskolor, fotbollsskolor m.m. Detta avser även enstaka lektioner som framförallt ges i skid-, tennis-, golf- och ridskolor. En teoretisk utbildning som berör sport eller idrott och som antingen inte riktar sig till utövaren (t.ex. tränarutbildning) eller som inte huvudsakligen innehåller praktiskt utövande av sport eller idrott kan inte anses som idrottslig verksamhet (a. prop. s. 54).
Bestämmelserna i ML ska tolkas i ljuset av mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG) så som dess bestämmelser tolkats av EU-domstolen.
Bestämmelsen i 7 kap. 1 § tredje stycket 10 jämförd med 3 kap. 11 a § första stycket har i mervärdesskattedirektivet sin motsvarighet i artikel 98.2 första stycket och punkt 14 i bilaga III till direktivet, där begreppet ”tillfälle att utöva idrottslig verksamhet” motsvaras av begreppet ”utnyttjande av sportanläggningar”.
Av EU-domstolens praxis framgår att begrepp som ingår i beskrivningen av de varor och tjänster för vilka en reducerad skattesats kan tillämpas ska tolkas restriktivt, i bemärkelsen strikt, eftersom denna möjlighet är en avvikelse från principen om att normalskattesatsen ska tillämpas. Av detta följer att begreppen ska tolkas i enlighet med den normala lydelsen av aktuella ord (se t.ex. EU-domstolens dom kommissionen mot Spanien, C-83/99, EU:C:2001:31, p. 18–20 och Erotic Center, C-3/09, EU:C:2010:149, p. 14–16). Möjligheten att tillämpa den reducerade skattesatsen selektivt motiveras särskilt av att den reducerade skattesatsen är ett undantag. Att den endast tillämpas på konkreta och specifika aspekter avseende den aktuella varu- eller tjänstekategorin överensstämmer således med principen om att undantag och avvikelser ska tolkas restriktivt (AZ, C-499/16, EU:C:2017:846, p. 23–24, 30, 36 och där angiven rättspraxis).
Av EU-domstolens praxis följer vidare att det ankommer på medlemsstaterna att, med iakttagande av principen om skatteneutralitet som ligger till grund för det gemensamma mervärdesskattesystemet, bland de leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som ingår i kategorierna i bilaga III till mervärdesskattedirektivet, närmare bestämma på vilka den reducerade skattesatsen ska tillämpas. Principen om skatteneutralitet utgör hinder för att jämförbara, och således konkurrerande, varor eller tjänster behandlas olika i mervärdesskattehänseende (se bl.a. kommissionen mot Tyskland, C-109/02, EU:C:2003:586, p. 20).