Rättsligt

Enligt 3 kap. 4 § första stycket ML undantas från skatteplikt bl.a. omsättning av tjänster som utgör social omsorg samt tjänster av annat slag och varor som den som tillhandahåller omsorgen omsätter som ett led i denna. Med social omsorg förstås enligt 7 § offentlig eller privat verksamhet för barnomsorg, äldreomsorg, stöd och service till vissa funktionshindrade och annan jämförlig social omsorg.

De svenska bestämmelserna ska tolkas i ljuset av motsvarande bestämmelser i mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG) så som dessa tolkats av EU-domstolen.

Enligt artikel 132.1 g, som främst är av intresse, ska från skatteplikt undantas tillhandahållande av tjänster och leveranser av varor med nära anknytning till hjälparbete eller socialt trygghetsarbete, däribland sådana som görs av ålderdomshem, av offentligrättsliga organ eller av andra organ som av medlemsstaten i fråga är erkända som organ av social karaktär.

Av EU-domstolens praxis följer att bedömningen av om en organisation ska anses utgöra ett ”erkänt organ av social karaktär” inte behöver vara särskilt restriktiv (se bl.a. Kingscrest, C-498/03, EU:C:2005:322, p. 32). Faktorer som är relevanta för bedömningen är bl.a. förekomsten av specifika bestämmelser, oavsett om dessa är nationella eller regionala, lagfästa eller av administrativ karaktär, skatterättsliga eller socialförsäkringsrättsliga, det allmännyttiga inslaget i den beskattningsbara personens verksamhet, den omständigheten att andra beskattningsbara personer som bedriver likadan verksamhet redan har erhållit ett liknande erkännande, samt huruvida de aktuella kostnaderna slutligen till stor del bärs av sjukkassor eller av andra socialförsäkringsorgan (se t.ex. ”go fair” Zeitarbeit OHG, C-594/13, EU:C:2015:164, p. 20 och där anmärkta rättsfall). Den omständigheten att det inte förekommer någon offentlig finansiering utesluter i och för sig inte att det kan vara fråga om ett erkänt organ av social karaktär, eftersom bedömningen ska omfatta samtliga omständigheter som är relevanta i det aktuella fallet (se Les Jardins de Jouvence SCRL, C-335/14, EU:C:2016:36, p. 39).

Bedömningen måste vidare göras med beaktande av allmänna unionsrättsliga principer, särskilt principen om skatteneutralitet. Liknande, och således konkurrerande, tjänster får inte behandlas olika i mervärdesskattehänseende (se Kügler, C-141/00, EU:C:2002:473, p. 30 och 56 och Kingscrest p. 54).

I svensk praxis har förutsättningarna för undantag från skatteplikt tolkats så att den bedrivna verksamheten ska ha någon form av anknytning till en offentligrättslig reglering och att förekomsten av individuell behovsprövning är ett betydelsefullt moment vid bedömningen (se t.ex. RÅ 2003 ref. 21 och RÅ 2006 not. 93). Den omständigheten att individuella biståndsbeslut saknas hindrar däremot inte i sig att det kan vara fråga om social omsorg i de aktuella bestämmelsernas mening. Av betydelse för bedömningen är även att verksamheten finansieras, åtminstone till någon del, med offentliga medel, direkt eller indirekt (se t.ex. RÅ 2009 ref. 95, RÅ 2010 ref. 94 och HFD 2011 ref. 9).

Skatterättsnämndens bedömning

Enligt de förutsättningar som anges i ansökan liknar de aktuella tjänsterna – sett till utförande och prissättning – sådan personlig assistans som kommun eller stat ansvarar för och som kan hänföras till sådan social omsorg som avses i 3 kap. 4 och 7 §§ ML. Tillhandahållandet av tjänsterna föregås emellertid inte av någon individuell behovsprövning. Vidare finansieras tjänsterna inte, varken direkt eller indirekt, med allmänna medel och saknar även i övrigt anknytning till offentligrättslig reglering. Under dessa förhållanden anser Skatterättsnämnden att undantaget från skatteplikt i 3 kap. 4 och 7 §§ ML inte är tillämpligt.

I avgörandet har deltagit Kristina Harmsen Hogendoorn, ordf., Rolf Bohlin, Jeanette Fored, Christina Olsson, Anna Sandberg Nilsson och Madelaine Tunudd.

Ärendet har föredragits av Karin Korpinen.

I den slutliga handläggningen har även Camilla Sandström deltagit.