Fråga 1 och 2
När det gäller tillhandahållandet av el konstaterar Skatterättsnämnden att elen tillhandahålls från laddningsstationerna till Bolaget i en transaktionskedja som åtföljs av avtal. Bolaget faktureras för elen av laddningsstationerna och därefter fakturerar Bolaget kunden månadsvis per förbrukad kilowattimme. Det finns inte något avtal om elleverans mellan laddningsstationerna och kunden som köper el. Mot denna bakgrund anser Skatterättsnämnden att elen omsätts först mellan laddningsstationerna och Bolaget och därefter mellan Bolaget och respektive kund.
Därutöver förser Bolaget kunden med tillgång till laddningsstationsnätverk som bl.a. ger kunden möjlighet att planera körning, se tillgänglighet och priser hos de olika stationerna samt att därefter söka upp laddningsstationer där fordonsbatteriet kan laddas.
Således anser Skatterättsnämnden att Bolaget tillhandahåller kunden såväl tillgång till laddningsnätverket som till el. Vid bedömningen av om Bolagets tillhandahållande utgör ett sammansatt tillhandahållande eller separata tillhandahållanden beaktar Skatterättsnämnden följande.
Av EU-domstolens praxis framgår att när en transaktion utgörs av flera olika delar och handlingar ska en samlad bedömning göras av de omständigheter som kännetecknar transaktionen i fråga för att avgöra om det rör sig om ett enda tillhandahållande eller om två eller flera fristående tillhandahållanden, se bl.a. KPC Herning, C-71/18, EU:C:2019:660, punkt 35.
Som regel ska varje tillhandahållande anses som fristående och självständigt. Om två eller flera delar av en transaktion har ett så nära samband att de objektivt sett utgör ett enda odelbart ekonomiskt tillhandahållande som det vore konstlat att dela upp är de emellertid att anse som ett enda tillhandahållande, KPC Herning, punkt 36 och 38.
Det är också fråga om ett enda tillhandahållande när något tillhandahållande utgör det huvudsakliga medan andra anses som underordnade detta. Ett tillhandahållande ska särskilt betraktas som underordnat ett huvudsakligt tillhandahållande när kunderna inte efterfrågar det i sig, utan tillhandahållandet för dem endast är ett medel för att på bästa sätt åtnjuta det huvudsakliga tillhandahållandet, KPC Herning punkt 38.
Enligt Skatterättsnämndens mening är fråga om ett enda tillhandahållande där leveransen av el för laddning av kundens bilbatteri är den huvudsakliga delen av tillhandahållandet och det som efterfrågas av kunden. Tillgången till laddningsstationsnätverket är därmed en underordnad tjänst då kunderna enligt nämndens mening knappast kan efterfråga någon av Bolagets övriga tjänster separat, utan dessa endast är ett medel för att ge kunderna möjlighet att ladda sina fordons bilbatterier med el.
Bolagets omsättning till kunden är en omsättning inom landet, om köparens faktiska användning och förbrukning av varan äger rum i Sverige och omsättningen inte omfattas av 5 kap. 2 c § ML. Om varan inte helt förbrukas av kunden, ska den återstående delen av varan ändå anses ha använts och förbrukats i Sverige, om denne antingen har sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller har ett fast etableringsställe här för vilket varan levereras. Om kunden varken här eller utomlands har ett sådant säte eller fast etableringsställe, ska varan anses omsatt i Sverige, om kunden är bosatt eller stadigvarande vistas här i landet.
Enligt Skatterättsnämnden utgörs Bolagets tillhandahållande således huvudsakligen av el och därmed av en vara enligt 1 kap. 6 § och 2 kap. 1 § ML varför tillhandahållandet omfattas av 5 kap. 2 d § första stycket ML.
Detta synsätt överensstämmer med de riktlinjer vad gäller laddning av elfordon som EU:s mervärdesskattekommitté enhälligt antog efter det 113:e mötet den 3 juni 2019 och det 118:e mötet den 19 april 2021.
Fråga 3 och 4
Fråga 3 och 4 förfaller då fråga enligt Skatterättsnämndens mening är om ett tillhandahållande.
I avgörandet har deltagit Kristina Harmsen Hogendoorn (skiljaktig), Birgitta Pettersson, Rolf Bohlin, Jeanette Fored (skiljaktig), Christina Ohlsson, Anna Sandberg Nilsson och Madelaine Tunudd.
Ärendet har föredragits av Erika Örbom
Skiljaktig mening
Kristina Harmsen Hogendoorn och Jeanette Fored är skiljaktiga och anför följande.
Vad som händer vid laddningstillfället är enligt vår mening att laddningsstationsägaren antingen förbrukar den el som fordonsägaren behöver för att ladda bilens batteri dvs. tillhandahåller laddning eller tillhandahåller fordonsägaren el. Den efterföljande fakturering som görs till Bolaget innebär sålunda inte att fordonsägaren förvärvar el för Bolagets del eller att Bolaget på något sätt förvärvar ifrågavarande el för egen del för att sälja den vidare (jfr Auto Lease, C-185/01, EU:C:2003:73, Vega International, C-235/18, EU:C:2019:412 punkt 34 och Fast Bunkering Klaipeida, C-526/13, EU:C:2015:536 punkt 46 – 52).
Eftersom vi anser att Bolaget inte förvärvar någon el från laddningsstationsägaren består Bolagets tjänst till fordonsägaren enligt vår mening av att tillhandahålla ett laddningsnätverk m.m. och att i efterhand fakturera kunderna för förbrukad/köp av el vilket inkluderar viss kreditgivning. Denna sammansatta tjänst bör enligt vår mening ses som en administrativ, icke elektronisk tjänst som faller under huvudregeln.