Fråga 1
Enligt Skatterättsnämndens mening efterfrågar kunden, dvs. dotterbolagen, inte något av de ingående delmomenten separat utan dessa är endast ett medel för att åtnjuta den sammantagna tjänsten avseende förvaltning. Skatterättsnämnden delar därför parternas uppfattning att det är fråga om ett enda odelbart ekonomiskt tillhandahållande som det vore konstlat att dela upp.
Fråga 2
Mot bakgrund av uppgifterna i ansökan står klart att det är X AB som ursprungligen beviljat krediterna till kredittagarna. Med anledning av Sökandens olika frågeställningar tar Skatterättsnämnden först ställning till huruvida X AB efter överlåtelsen av krediterna till dotterbolagen ska betraktas som kreditgivare eller som underleverantör till dotterbolagens kreditgivning.
Sökanden vill veta om tillhandahållandet kan omfattas av undantag från skatteplikt så som för beviljande av krediter. Detta får enligt Skatterättsnämnden förstås som att Sökanden menar att X AB med hänsyn till omständigheterna kring kreditgivning, finansiering, överlåtelse av krediterna samt avkastning även är att betrakta som aktuell kreditgivare. Sökanden synes mena att X AB oavsett överlåtelsen ska betraktas som kreditgivare eftersom X AB inte mervärdesskattemässigt har överlåtit fordringarna till Y AB och Z AB.
Enligt Skatterättsnämndens mening innebär de faktiska ekonomiska och affärsmässiga förhållandena vid överlåtelsen av fordringarna till Y AB och Z AB emellertid att X AB mervärdesskattemässigt har överlåtit fordringarna (jfr Franck, C-801/19, EU:C:2020:1049, punkt 44). Vid den bedömningen saknar det betydelse att X AB äger Y AB och Z AB eftersom dotterbolagen utgör självständiga subjekt i mervärdesskattehänseende.
När det gäller frågan om X AB är att betrakta som underleverantör till dotterbolagens kreditgivning gör Skatterättsnämnden bedömningen att det efter överlåtelsen av krediterna är Y AB och Z AB som är de aktuella kreditgivarna och att X AB:s tillhandahållande till dotterbolagen inte omfattar de specifika och väsentliga funktioner som kännetecknar kreditgivning.
X AB:s tillhandahållande utgör således förvaltning och förvaltningen avser krediter.
Därefter uppkommer frågan om X AB:s förvaltning kan anses utförd av ”den som beviljat krediten” och därmed omfattas av undantag från skatteplikt enligt 3 kap. 9 § ML tolkad i ljuset av artikel 135.1 b i mervärdesskattedirektivet.
I målet SDC har EU-domstolen konstaterat att de där aktuella undantagen rörande betalningar och överföringar bestäms med hänsyn till det slags tjänster som tillhandahålls och inte med hänsyn till vem som tillhandahåller eller vem som mottar tjänsten. Att personfrågorna saknar relevans i de fallen bekräftas av undantaget avseende krediter vilket i stället hänvisar ”den som beviljat krediten” (se Sparekassernes Datacenter [SDC], C- 2/95, EU:C:1997:278, punkt 32–33 och 68).
Enligt Skatterättsnämndens mening följer således av EU-domstolens uttalande att här aktuell bestämmelse särskilt avgränsar vem som kan omfattas av undantaget från skatteplikt avseende förvaltning av krediterna, nämligen kreditgivaren.
I den svenska versionen av artikel 135.1 b i mervärdesskattedirektivet anges att undantaget från skatteplikt för förvaltning av krediter avser ”den som beviljat krediten”. Frågan är om avsikten är att enbart den ursprunglige kreditgivarens förvaltning ska omfattas av undantaget, om undantag från skatteplikt för förvaltning av krediten gäller även om den ursprunglige kreditgivaren överlåter krediten men fortsatt har hand om förvaltningen, eller om det är den vid varje tidpunkt aktuelle kreditgivaren vars förvaltning ska undantas från skatteplikt. En jämförelse mellan olika språkversioner visar nämligen att undantaget från skatteplikt i flera versioner begränsas till att omfatta förvaltning av den som beviljar krediten, dvs. i presens. Det saknas vägledande praxis från EU-domstolen om hur undantaget från skatteplikt avseende förvaltning av krediter i den aktuella bestämmelsen ska tolkas.
Ifrågavarande undantag från skatteplikt har bl.a. tillkommit på grund av svårigheten att fastställa beskattningsunderlaget för tillhandahållandet, vilket aktualiseras när en kreditgivare även ombesörjer förvaltning av krediten. Köper kreditgivaren i stället in förvaltningstjänsten från en tredje part föreligger det inga svårigheter att fastställa beskattningsunderlaget. Mot denna bakgrund ligger det enligt Skatterättsnämndens mening närmast till hands att tolka direktivets bestämmelse som att det är den aktuelle kreditgivarens tillhandahållande vars förvaltning ska undantas från skatteplikt.
Ett tillhandahållande av en kredit måste således, enligt Skatterättsnämndens mening, anses vara den tjänst som beviljas och tillhandahålls löpande mot ersättning under hela kredittiden såvida krediten inte sägs upp till betalning. Skatterättsnämnden anser därför att i och med att X AB överlåter krediten till Y AB respektive Z AB så träder Y AB respektive Z AB in och blir nya kreditgivare i förhållande till kredittagaren. Detta innebär att när krediten överlåtits till Y AB och Z AB är det enbart Y AB:s respektive Z AB:s förvaltning av krediterna i egenskap av aktuella kreditgivare som omfattas av undantag från skatteplikt.
I och med att X AB således inte är kreditgivare omfattas dess förvaltning av krediterna inte av undantag från skatteplikt.
I avgörandet har deltagit Kristina Harmsen Hogendoorn, Birgitta Pettersson, Rolf Bohlin, Jeanette Fored, Christina Olsson, Anna Sandberg Nilsson och Madelaine Tunudd.
Ärendet har föredragits av Karin Korpinen